Sömnbloggen

En nu holländsk studie har visat att djupsömnen är viktig för inlärning och minne. Det handlar alltså inte bara om mängden sömn, utan även om kvaliteten.

I undersökningen deltog 13 friska personer runt 60 år. De fick under sin djupsömn höra pipande ljud, tillräckligt höga för att störa djupsömnen men utan att de vaknade. Man påverkade varken deras totala sömntid eller antal sömnstadier.

Efter en natt av ytlig sömn fick deltagarna se bilder samtidigt som deras hjärnor avbildades. Dagen därpå skulle de utifrån 100 bilder kunna avgöra vilka de redan sett. De som fått djupsömn natten före inlärning presterade bättre på minnestestet än de som endast fått ytlig sömn. Detta trots att den totala sömntiden var lika mellan grupperna.

Hjärnavbildningen visade att när personerna fick se bilderna för första gången, var aktiviteten i hippocampus lägre hos de som blivit störda under djupsömnen. Hippocampus är en del av hjärnan som är viktig för lagring av minnen.

Torbjörn Åkerstedt, professor i beteendefysiologi och chef för stressforskningsinstitutet vid Stockholms Universitet, kommenterade studien i Vetenskapsradion:

– Det här har betydelse för alla möjliga människor. Det är ett råd till äldre att inte slarva med sömnen och det innebär också att en del av de minnesproblem man ser hos äldre som ibland associeras med demens inte alls behöver ha med riktig demens att göra utan kan mycket väl orsakas av sömnstörningar. Det är ju väldigt intressant i relation till utbrändhet eftersom utbrända har en kraftigt fragmenterad sömn och nedtryckt djupsömn, lite grann som man ser i den här studien.

Studien publicerades i Nature Neuroscience och genomfördes av forskaren van der Werf, mfl.

Läs mer på Research Digest blog >>, Vetenskapsradion >> eller sammanfattning av artikeln på Nature Neuroscience >>

Lite sömn ökar risken för förkylningar. En ny studie har visat att kortare sömntid minskar motståndskraft mot förkylningsvirus.

I studien deltog 153 friska män och kvinnor. De fick under två veckor rapporterat hur de sovit samt hur utvilade de kände sig under dagen. De fick sedan näsdroppar med ett förkylningsvirus och övervakades för tecken på förkylning.

Resultaten visade att deltagare som sovit mindre än sju timmar löpte nära 3 gånger högre risk att utveckla förkylning än de som sovit åtta timmar eller mer. Det visade sig också att risken att bli förkyld ökade ju större andel tid man spenderade vaken i sängen. Känslan av att vara utvilad hade dock ingen koppling till förkylning.

Läs mer på Wemindbloggen >>

Några av de roligaste historierna jag har hört (privat) är de när människor i min omgivning berättat om underliga saker de gjort i sömnen. Att i sömnen bete sig som om man vore vaken kan vara både fascinerande och underhållande. Det är dock viktigt att komma ihåg att det faktiskt också kan vara farligt. Jag har träffat personer som medan de sover utsatt både sig själva och andra för fara.

John Cline, professor i psykologi, skriver ett intressant inlägg på Psychology Today om att gå i sömnen. Han menar att det fortfarande är ett område under utveckling. Mycket kunskap har genererats genom att använda polysomnograf för att koppla olika tillstånd i hjärnan med olika sömnbeteende. Att gå i sömnen inträffar oftast i samband med att nervsystemet delvis aktiveras under djupsömnen. Detta innebär att kroppen delvis får signaler som om den vore vaken, men samtidigt fortfarande sover. Därmed blir det möjliggörs - omedveten - komplex motorisk aktivitet.

Både barn och vuxna kan gå i sömnen, även om det är vanligast hos barn och tenderar att minska med ålder. Beteendet kan uppstå hos nästan vem som helst som upplevt omfattande sömnbrist eller avbrott i sömnen, t.ex vid sömnapné (andningsavbrott under sömnen).

Behandlingarna vid sömngående kan variera; några alternativ är försäkringar, säkerhetsåtgärder, medicinering och hypnos, enligt Cline. Ibland kan det räcka att ge personen försäkringar om att sömngående är ofarligt och inte tyder på en psykologisk störning som personen ännu inte upptäckt, samt att sömngåendet ofta minskar med tiden.

Andra behandlingsinsatser används oftast när personerna i sömnen faktiskt uppvisar beteenden som är farliga, stör andra i hemmet eller orsakar överdriven sömnighet under dagen.

Oftast behöver sömngångaren inte sova över i ett sömnlaboratorium för att på så vis kartlägga sömnbeteenden. Detta används enbart i ovanliga fall när sömngåendet uppstår väldigt ofta och har medfört skador, överdriven sömnighet dagtid eller medicinska/juridiska problem.

Om försäkringar inte räcker som behandling, är nästa steg att vidta säkerhetsåtgärder. Några exempel är att blockera trappor, gömma bilnycklar, installera larm som utlöses när man lämnar sängen för att väcka en person som stiger upp.

I vissa fall kan medicinering vara effektiv, såsom tricykliska antidepressiva och benzodiazepiner.

Men hypnos som en behandling för sömngående? En liten studie av professor Peter Hauri (Mayo Clinic) visade att klinisk hypnos kan leda till statistiskt signifikanta förbättringar hos personer som går i sömnen. I en uppföljning visade forskarna Harui, Silber och Boeve att sömngående behandlat med
hypnos gav en förbättring för 50 % efter 18 månader och 67 % efter fem år. Förbättring innebar frånvaro av sömngående eller betydande förbättring. Studien var dock okontrollerad och inkluderade få deltagare, så resultaten får anses vara preliminära och självklart behövs ytterligare forskning.

Läs mer på Psychology Today >>