Sömnbloggen

I en intressant artikel i den amerikanska tidningen Science News går man igenom vad forskarna idag vet om sömnlöshet och dess motsats, narkolepsi. Trots att sömnlöshet är ett mycket vanligt problem vet man fortfarande inte exakt vilka mekanismer i kroppen som gör att vissa har svårt och sova medan andra har svårt att hålla sig vakna.

I artikeln berättar forskare att man numera fokuserar mer på vad det är som vidmakthåller insomni än vad det är som orsakar det. Man vet sedan länge att traumatiska livshändelser, stress och många olika former av psykisk ohälsa kan leda till sömnproblem. Efter traumatiska händelser är det inte ovanligt att kroppen har ett fortsatt högt beredskapsläge. Vissa får svåra problem, till exempel så kallat posttraumatiskt stressyndrom, men även symtom som är mindre dramatiska kan leda till problem på lång sikt.

Enligt de senaste teorierna vidmakthålls nämligen sömnlösheten delvis på grund av sådan överaktivitet i kroppen. Till exempel har forskarna sett att människor med sömnproblem har högre blodtryck än andra, även när de sover. Man har även kunnat se högre aktivitet i den del av hjärnan som kallas hypothalamus, ett område som spelar en viktig roll vad gäller sömn och vakenhet.

Förhoppningen är att man genom att förstå exakt vilka biologiska mekanismer som bidrar till sömnlöshet och narkolepsi ska kunna finna nya metoder och mediciner för att behandla dessa problem. Den mest lovande metoden i dagsläget är enligt artikeln kognitiv beteendeterapi.

En grupp forskare anser att de har gjort upptäckter som kan ge en ny förklaring för hur hjärnan kommunicerar med resten av kroppen för att kontrollera kroppens biologiska rytm.

Kroppens huvudsakliga mekanism för att styra vår biologiska rytm finns i ett område av hjärnan som kallas “the suprachiasmatic nuclei” (SCN). Länge har forskare trott att SCN reglerar kroppens rytm genom att regelbundet avfyra elektriska pulser, med högre hastighet på dagen och i långsammare takt på natten. Man kan se det som en central metronom som tickar medan resten av kroppen lyssnar till tickandet och anpassar sig efter det.

Ny forskning visar dock att SCN fungerar på ett mer komplext sätt än man tidigare trott. Genom att undersöka detta område hos möss, och genom att granska de olika typer av celler som finns i detta område har man kommit fram till dels att olika celler beter sig på olika sätt och dels att signalerna inte följde det mönster man tidigare trodde. i tidigare forskning har man undersökt signalerna från båda typerna av celler tillsammans, men i de nya studierna har man isolerat och undersökt enbart de celler som har en “tidshållande funktion”. Det visade sig då att dessa klock-celler inte avger några signaler alls under dagen, utan ger ifrån sig ett knippe signaler vid kvällen och på morgonen.

Förhoppningsvis kommer dessa nya resultat att leda till bättre förståelse för hur hjärnan påverkar kroppens rytm och hur man med olika behandlingar kan avhjälpa problem som har att göra med detta, till exempel sömnproblem och jet lag.

Enligt en nyligen Holländsk publicerade artikel i den vetenskapliga tidsskriften “Sleep” sover äldre kvinnor bättre än de själva tror medan äldre män sover sämre än de tror.

I studien fick 956 deltagare som alla var mellan 59 och 79 år registrera sin sömn med hjälp av en “actigraph”, ett instrument som mäter sömnen genom att registrera olika parametrar som förknippas med sovande tillstånd. Utöver detta fick deltagarna även fylla i självskattningsformulär och där bedöma sin sömnkvalitet, hur lång tid det tog att somna och hur länge man sovit.

Resultaten visade att män uppskattade sin sömntid till i genomsnitt 7.01 timmar, medan den objektivt registrerade datan visade på 6.40 timmar. Kvinnor uppskattade sin sömntid till 6.79, medan den objektivt registrerade informationen visade på 6.65 timmar. Kvinnorna rapporterade dessutom att de upplevde lägre sömnkvalitet, att det tog längre tid att somna och mindre effektiv sömn än männen. Artikelförfattarna menar att resultaten kan tolkas som att kvinnor behöver mer sömn än män och därför upplever att de får mindre sömn trots att det inte stämmer. Fler kvinnor än män använde sömnmedicin medan män drack mer alkohol.