När börjar vi drömma?
I en artikel som publiceras i den vetenskapliga tidskriften “Trends in Cognitive Science” diskuterar artikelförfattarna när vi egentligen börjar drömma. Enligt författarna är förmågan att drömma något som vi utvecklar gradvis under vår uppväxt och som först når sin kulmen när vi är vuxna.
Forskningen visar nämligen att små barns (under sju år) drömmar ofta är enkla och relativt händelselösa. De kan till exempel drömma om att se ett djur eller att känna sig hungriga, men inte om socialt umgänge eller att man själv är aktiv i drömmen. Små barn tycks vidare sällan uppleva några negativa känslor under sina drömmar. När vissa småbarn vaknar i ett skräckslaget tillstånd tror forskarna att det snarare handlar om rädsla som beror på desorientering av uppvaknandet än något man drömt om. Man har även sett att barn överhuvudtaget drömmer mindre del av tiden de sover än vuxna.
Mellan 5-7 år tycks drömmarna bli längre och mer frekventa, de börjar innehålla karaktärer som rör sig och interagerar, men fortfarande på ett simpelt sätt. Vid sju års ålder börjar barnet bli en mer aktiv deltagare i drömmarna, de upplever mer känslor och drömmarna börjar återspegla händelser från vardagen och sådant de upplevt i vaket tillstånd.
I artikeln konstaterar man även att det fortfarande är oklart hur drömtillståndet kan vara så likt det vakna tillståndet vad gäller hjärnaktivitet och mentala upplevelser trots att man sover.
